Igår tittade vi på en dokumentär om mordet och mordförsöket på Carol och Chuck Stuart i Boston 1989. Det var en väldigt realistisk dokumentär med intervjuer av släktingar till den utpekade gärningsmannen och hur detta har påverkat hela familjen.

Men det visade också väldigt tydligt på skillnaden av hur människor behandlas utifrån rastillhörighet och vilket område man tillhörde. Jag blev illa berörd över hur nära man filmat de drabbade, men det väckte också direkt frågor hos mig (kanske för att jag är misstänksam av naturen). I korta drag var det ett vitt par från medelklassen som på sin väg från sjukhuset, där de deltagit i en förlossningskurs, drabbades av att en man hoppade in i bilen och tvingade dem att köra in i ett ruggigt bostadsområde. Där rånades de och kvinnan blev skjuten i bakhuvudet och mannen i sidan. När de bar in mannen i ambulansen så lyckades han viska fram att det var en svart man i Adidas-overall som rånat dem.

Det var det som polisen tog fasta på och det blev en formlig häxjakt på svarta män i det område där brottet skett. I slutänden visade det sig att det var maken som skjutit sin maka och det fanns så mycket som visade på  att han var den skyldige, men de ledtrådarna nonchalerades för det stämde inte in i den bild som myndigheterna målat upp för sig. Helt enkelt ett enormt misslyckande för polisen i Boston.

Det var en grym händelse men det som fastnade i mitt huvud var från ett par av intervjuerna. Där talade man om hur polisen missbrukade sin ”makt” och man pekade ut att det började när polisen fick rätt att göra visitationer utan brottsmisstanke. De som visiterades var naturligtvis mörkhyade män och ungdomar. Steget till den formliga människojakt som påbörjades efter att en vit, gravid kvinna blev dödad, det steget var kort och har i efterhand verkligen dömts som helt fel.

Nu införs visitationszoner i Sverige? Gör vi samma misstag? Ökar vi på hatet hos dem som utsätts för visitationerna? Då tänker jag inte på de kriminella som kanske råkar ut för det, de bryr jag mig inte om. Men de vanliga, icke-kriminella, hur reagerar de?

Fy f-n, så svårt. Jag litar faktiskt inte på de styrande i vårt land. Har de verkligen tänkt igenom problemet? Har man tittat på hur gäng-problemet hanteras i andra länder, sett vad som fungerat och icke-fungerat?

Det känns tungt att känna att man inte är säker på kompetensen hos många av de styrande.

Nu ska ni ha det så bra över Valborg. I morgon blir det inget blogginlägg. Jag ska grilla, dricka vin, äta onyttiga saker, ta en G&T, prata oväsentligheter, berätta vitsar, försöka att inte bli sentimental, kort och gott, vara en lite ostyrig pensionär.

På tal om pensionärer och kriminalitet, har ni hört Ann Westin, prata om detta ämne? Om inte, leta reda på ett klipp och bara njut, hon är bra.

Dagen har ägnats åt att pyssla lite här ute. Ni vet, kratta och tömma blomkrukor. I fjol var måendet inte på topp så jag bara struntade i att städa bort sommaren när det började gå mot vinter. Kom faktiskt inte ens ihåg att jag brukar göra det. Så alla dahlior – borta, alla pelargoner – borta, mina nya montbretia – borta, mina underbara cannor – borta. Det värsta med det är just alla krukor som måste tömmas och göras rent inför den kommande sommaren.

Detta är en bild på min spiralformade tuja, den var ca 2 meter förra sommaren. Jag har haft den i många år, den var köpt i Polen och på tidiga vintern så brukade jag ställa den under tak vid ytterdörren. Men som sagt, snön kom ovanligt tidigt, i stora mängder och den vek sig helt enkelt. Den är fastfrusen i toppen, jag försöker hacka bort isen men har inte lyckats ännu. Tror ni att det kan bli något av den? Kanske kapa? Jag skäms faktiskt lite när jag ser den, hur kunde jag låta den förstöras.

Nej, lite tråkigt känns det. Jag tar fram ett par roligare bilder från sommaren istället. En dahlia, kommer inte ihåg vad den heter. Bakom den skymtar man de starkt lysande temyntan. Hoppas att den kommer åter igen. Dessutom ett par olika bilder från entrén. Där flyttar jag omkring krukorna lite allt eftersom blommorna förändras.

Min härliga övervintrade fuchsia, så vacker och så stor. Idag har jag tömt dess kruka. Jag måste komma ihåg att köpa en blomma av denna sort. Jag borde plantera om mina taniga plantor också, men vet ni vad, jag vill inte. Den som spar han har (arbetet kvar).

Blev ordentligt överraskad när jag tittade på kalendern idag. Det är ju Valborgsmässoafton på tisdag, jag som fått för mig att det är på fredag! Oj, oj då måste jag handla lite att grilla på måndag. Förutom Läsecirkeln ska jag dessutom prova vattengympa på Himlabadet på kvällen. På tisdag ska jag hämta ut mina nya glasögon så det är fullt upp, jag törs inte kolla hur resten av veckan ser ut.

Visst är det ett märkligt fenomen att man med åren blir mer och mer avogt inställd mot att ha flera uppgifter som ska utföras på en och samma dag. En sak går bra, men två……även om det är flera timmar emellan så blir det lite jobbigt. Ibland måste man till och med ta sig en vilostund (med surfplattan) på soffan: Eller är vilostunden bara en bortförklaring för att få spela?

Jag borde nog börja skriva upp hur många timmar jag ägnar åt mina spel. Får kanske gå med i någon förening för spelberoende. Men jag älskar de vackra miljöerna man skapar både i Lilly´s Garden och Hidden City. Rena sagoboksmiljöerna. I Hidden City dock med ormar inne bland allt det vackra. Lite jobbigt med dessa otäcka kreatur. Jag undviker att röra dem på bilden faktiskt. Däremot gillar jag allt det sagobetonade, så underbart vackra bilder. Visst är det ett mirakel att man kan skapa något sådant med datorns hjälp? Där snuddar tanken vid AI, så nu lägger jag bort datorn. Njut av helgen!

Ni vet, något mycket privat – toalettbesök. Dessa besök klaras av snabbt och elegant, jag menar vem vill tillbringa mer tid än nödvändigt på toaletten? Inte jag. Men en dag hände det!

Jag tog med mig surfplattan in på toaletten, vet inte varför jag gjorde det och jag ÅNGRAR det. Det har blivit så att jag, med automatik, tar med mig den och sedan sitter jag och spelar. Från början var det bara mitt favoritspel, Lilly´s Garden. Jag tror att det var för att jag hade väl kommit upp på drygt 1000 spelomgångar när jag fick lov att köpa ett nytt minne till plattan och därigenom förlorade allt jag spelat tidigare, fick alltså börja från 0.

Troligen var det därför jag tog med plattan från början, jag ville helst komma tillbaka till nivå 1000 där jag var tidigare. Det kan ju vara ett sätt att snabba upp spelet. Men nu kan jag sitta och spela, ja minst 1 kvart. En dag skulle jag till tandläkaren men spelade så länge att det skulle bli omöjligt att hinna till tandläkaren i tid. Bara för att jag suttit och spelat så länge.

Vet ni vad jag gjorde? Jag ringde och ljög!!!

Så hemskt, vuxna människan. Jag ringde och sade att min Livskamrat hade ramlat och fått en fraktur och att jag inte kunde komma. Det var i och för sig sant, han hade ramlat och hamnat på sjukhuset, men det var veckan tidigare. De var så rara och jag fick genast en ny tid och behövde inte betala för den outnyttjade tiden. Jag skäms när jag tänker på det.

Men nu är det så att jag hittat ytterligare ett trevligt spel, Hidden City. Så nu händer det att jag spelar ett spel till dess att man inte får spela längre. Då byter jag bara till nästa spel och sitter en stund till. Vill det sig riktigt illa, alltså jag har ingen tid att passa, ja då kan jag ta en omgång Mystery Matters. Om jag inte bryter ovanan så dröjer det nog inte länge innan jag kan tillbringa hela dagen därinne bakom låst dörr. Som tur var har vi ju två toaletter så ingen blir störd. Men hur sjutton blir man av med en sådan dålig ovana? Det kräver ju karaktär och den verkar ha försvunnit. Jag tror jag såg den senast för drygt 10 år sedan….

Gårdagens blogginlägg var lite vasst, jag påverkades verkligen av min reaktion på att två barn dödats av en förälder. Sedan gick jag över till misshandlande män. Då visste jag inte vad jag vet idag, att barnens far gripits för deras död. Inte helt oväntat, tragiskt ja.

Idag har det varit fullt upp. Vi hade medlemsmöte i PRO och det kändes bra att vara med som styrelsemedlem. Att vara en del i ett sammanhang. Det är tydligen viktigt för mig, har jag förstått. Det tog mig 70 år att förstå det, men det är väl som de säger, bättre sent än aldrig. Jag sålde lotter, pratade med folk och upptäckte att jag känner faktiskt en hel del människor i trakten nu. Känns bra. Jag fick även frågor om det blir någon ny utbildning i hantering av IPhone. Egentligen har jag inte någon lust men  utbildningsmaterial har jag ju så…….. Vi får se vad som sker i sommar.

Det har både regnat och snöat idag, tala om aprilväder. Men nu är det snart maj så då kan man väl få börja hoppas på lite värme. Nu kommer tre lediga dagar, så skönt. Jag ska sova länge på morgnarna, köpa lite blomjord och sköta om mina plantor. Det låter väl bra. Man måsta njuta ibland också.

Så tungt det känns i bröstet. Två skolbarn kom inte till skolan idag. Istället är de döda, måtte änglarna tagit emot dem med öppna armar. Vi vet inte vad som skett, och det ska vi heller inte spekulera i. Men tankarna stannar hos de små.

Allt annat liksom dunstar bort. Visst vet vi att det sker många otäckheter inom alltför många familjer, men när det är barn som drabbas så är det dubbelt hemskt.

Jag tänker på alla kvinnor som inte kan vara trygga i sina hem. Som får fungera som slagpåsar för eländiga, vedervärdiga karlar. Ja, det är ju faktiskt vanligare att det är män som misshandlar och dödar sina kvinnor, det är rena fakta. Vi kanske borde tillämpa samma synsätt på misshandlande män som vi gör med hundar som går till attack mot människor. En spruta i tassen……

Nu har jag gjort det igen! Igen och igen och igen och igen! Vadå? Beställt klänning! Vi ska på bröllop i sommar och jag beställde först en klänning som såg läcker ut. Leverans från Kina förstås. Så hittade jag ytterligare en klänning, beställde och levererades från Kina.

Men så såg jag en klänning som absolut skulle passa  på bröllopet och kan man tänka sig, den levererades från Kina. Inte nog med det, i förrgår såg jag en jättesnygg klänning och kunde inte låta bli att beställa den. Jag var säker på att den skulle skickas från Stockholm, men när leveransbeskedet kom, så visade det sig att den kommer från Kina.

Tillverkas ingenting i Sverige längre? Varför ända från Kina? Med 0 kr i frakt, hur är det möjligt? Jag förstår ingenting längre.

Men en sak är säker, jag borde kunna använda någon klänning på bröllopet. Om inte så får jag gå ut och köpa en. Sköt om er!

Oftast när jag åker in till samhället så åker jag ”bakvägen”, dvs genom små byar som heter Bunsta, Häljom och andra fina namn. Som regel möter jag inga bilar längs vägen med ett undantag. Det är när jag kommer till Häljom. Där har man dragit vägen precis vid hörnet av ladugården som ju fanns där långt före det fanns bilar. Precis där gör vägen en skarp krök och det slår aldrig fel (nästan aldrig i alla fall), precis där får man möte. Igår, lördag, mötte jag tre bilar precis där i svängen. Hur kan det komma sig att de dyker upp just där vägen är som allra smalast och sikten är skymd. Står de och väntar bakom hörnet på att någon ska komma? Det är likadant för Livskamraten, inga bilar och så just där i kurvan, där kommer det en bil. Medge att det är märkligt.

Inte har vi hittat någon passande lägenhet i Umeå heller. Jag tittar varje dag, men det är alltid något som inte stämmer. Kanske dags att sänka kraven? Men detta är rimligen den sista boplatsen för oss, utom möjligen äldreboendet, och då vill man att det ska kännas bra. Inte för att vi har någon brådska, måste ju kontakta mäklare först. Detta är ett hus som ska ses när det är sommar och fint.

Solen strålar, jag hade tänkt åka till Timrå Badhus och prova deras Hydrohex, vet inte vad det innebär men är nyfiken, men de hade simskola där idag. Det besöket får bli en annan dag, idag blir det nog fortsatt städning på tomten. Man måste ta vara på de soliga dagarna.

Ibland kör det ihop sig så allt bara ramlar ihop. Så har det varit nu några dagar. Igår körde jag fram och tillbaka till Umeå, lite tungt är det att göra så. Men vad gör man, inga bussar eller tåg passade. Som tur var så var vädret fint och det var ovanligt lite bilar längs vägen. Det var skönt att komma hem i alla fall.

MEN Livskamratens knä hade vikt sig när han gick en promenad, två gånger, så han går med kryckor (igen) och är blåslagen i ansiktet. Det blir tydligare och tydligare att vi måste sälja. Här finns ju inte en slät yta att gå på och jag vill inte tänka på att han ska ramla i någon trappa. Ska ta ett allvarligt samtal med honom idag och se om vi ska kontakta en mäklare. Det får bli dagens huvuduppgift. Kanske lite krattning på det?

Jag hoppas verkligen att det är fortsatt fint väder i veckan. Jag behöver åka upp till Umeå på fredag, hade tänkt åka tåg men det är svårt att få tågtiderna att passa in. Det blir nog till att ta bilen. Usch, att köra fram och tillbaka över dagen. Men fredagen är den enda dag jag inte har något inbokat. Idag var det optikern, i morgon är det planering inför ett avslutningsmöte och på torsdag är det avslutning i vattengympa, med fika därefter. Det är inte lätt att vara pensionär minsann.

Även den årliga grannfesten på Valborgsmässoafton närmar sig. Vi brukar ju hålla till nere på badplatsen och grilla men i fjol var det högvatten så det blev till att hålla till i vårt uterum istället. Även i år är det riktigt ordentligt högvatten så det blir inget av att hålla till på badplatsen, det kan jag lova. Ska vi erbjuda oss att ha festen hos oss även i år eller ska vi hoppas att någon annan erbjuder lokal, hm hm, det tål att tänkas på.

Min förkylning är visserligen bättre men riktigt bra är det inte så det känns som att allting är lite tungt. Mina småplantor behöver tas om hand och skolas om och dahlialökarna skjuter gröna blad i sina plastpåsar. Det finns saker att göra överallt. Det är nog faktiskt äntligen vår!